I går kväll när jag skulle sova kom
de över mej igen ...mamsen.
Gick igenom hela händelseförloppet igen..
Herre gud hade jag verkligen inte kunnat
göra nått????
Ibland kommer de över mej,får nästan
som ångest/panik :(
De va nog den jobbigaste tiden i mitt liv :(
Från den 24 augusti till natten 31 oktober
hade man en ständig oro inom sig och ett
evigt kämpande för henne...
Varje ledig stund/dag for jag mellan Orsa
och Falun där hon låg då...
jag skulle allt velat ha henne här...
Kunde ju prata med lilla mamsen om allt
och nu snart bubblar jag över känns de som.
Tycker inte att de finns någon riktig vän
i närheten som man kan träffa och prata
med.....
Har ju gubben och barnen men dom orkar
inte lyssna på mej jämnt heller ;)
Nä men usch de här va inget roligt inlägg
blääää
borta är de röda...
Gubben fick besök häromdagen när jag
jobba ,karln skrek rätt ut när han kom in
Hur i hel..te han kunde gått med på att jag
målat allt vitt!!!men hallå!!
Hade jag varit hemma har han åkt ut
med huvudet före!!!
Tänk att bo ihop med en sån....
Bara så ni vet ni som undrar ...HYLLAN
är kvar på vinden,men jag gör ett nytt
försök till helgen när jag är ledig ;)
Ha en underbar kväll alla ni rara.
Kramizar i massor till er.
.JPG)
Hej vännen!
SvaraRaderaTror det kan vara bra att få skriva av sig ibland och jag tycker inte all det var ett tråkigt inlägg.
Förstår att du saknar din mamma, finns väl ingen som står en så nära som ens mor.
Men så fint du har vid din matplats. Man får inte bry sig om idiotiska uttalanden. Alla har ju sin stil, ja förutom den mannen då han verkade inte ha varken stil eller hyfs ;).
Ha en bra kväll, kram Ing-Britt
Det är inte konstigt att "det kommer över en ibland", helt naturligt.
SvaraRaderaKramen
Hej vännen!!
SvaraRaderaBörjar med köket..har sagt det förut..och säger det igen!!Såå fint!!
Jag förstår dej så väl!!
Ännu en gång..min pappa blev sjuk i april 2010..3 veckor senare var han död. Aldrig varit sjuk..aldrig legat på ett lasarett..friskheten själv..trodde jag.
Enda sättet att gå vidare..är att just älta och älta..sedan bleknar det..men man glömmer ju givetvis aldrig! Det är ju ens föräldrar.
Sen tror jag..att du hade inte kunnat göra mera..än vad du gjort! Den dagen du släpper det..då är du en bra bit påväg!
Herregud..vilken kommentar..och jag låter som den värsta psykolog. Men jag vet både hur du känner..och hur du saknar!!
Önskar dej en fortsatt bra kväll!! Kram Annika
Ps...vilken jäkla "gubbe" som var hemma hos er!!!
Det är klart att saknaden ramlar över en när som helst, det styr man inte över...och då är det bara att känna efter, tänka en stund eller länge, "prata lite" med personen man saknar, sen går det ett tag till. Många är rädda för sorg och saknad, men den måste få ha sin tid, ibland gråter man en skvätt eller mycket, ibland minns man fina saker och roliga, då kanske det kommer ett lite leende bland det sorgliga, det är så det är...
SvaraRaderaKramar,
Regina
Ps. Det är bra med bloggen, man kan dela både glädje och sorg, alltid finns det människor som förstår.
Kära vän.
SvaraRaderaKan inte ens föreställa mig hur det måste ha varit... sista tiden med din lilla mamma... Orättvist för både henne och dig att skiljas från varann alldeles för tidigt... Men du har många varma minnen som finns i ditt hjärta, plocka fram dom när det blir jobbigt....
Känner med dig...
Ha ein fin kväll.
Kram
Jessica
(Ni har ett underbart fint kök)
Ja detta med lilla mamsen. Saknar också min lilla mamma väldigt mycket. Allt mysigt vi hade ihop genom åren. Men nu gläder jag mig så oerhört över att vi hade just den relationen.
SvaraRaderaGäller även lilla pappsen som inte heller lever. Kram Maria
Sorgen tar sin tid. Min mor dog för snart 6 år sedan och det första året var det svåraste. Det är en process som man måste gå igenom och tillåta sig att sörja och längta. Att kunna prata med någon hjälper och tro mig tiden läker såren.
SvaraRaderaÖnskar dig krafter att leva igenom sorgens skeden.
kram Tini
Varma kramar,,från mig..Förstår..
SvaraRaderahttp://www.vindsromantik.blogspot.com/
SvaraRaderaJag vet att du gjorde allt för din mamma, och merdärtill, men, hennes tid var ute.
Så har jag tänkt, när sorgen drabbats mej (Låter så lätt, men så här jobbar jag för att tänka "rätt" så att inte sorgen skulle förgöra mej)
Du får glädjas över att du har haft en underbar mamma, och försök även se allt ni gjort tillsammans, med glädje.
Sorgen tar sin tid, för att du sen ska komm ut hel.
Du ska se att solen kommer att skina på dej igen...
Styrke- Kramar
Från Maggan
En stor varm kram till dig vännen! Vet hur du känner,, kram Helene
SvaraRaderaHej vännen. Du ska se det så att du gjorde allt du kunder och jag tror hon var mer än nöjd. Du kan gå ut o prata med henne hon finns där så ska du känna att det inte är så tungt sen. Jag gör så med mormor som blev 97 år o som jag trodde skulle leva i evighet. När du står ute så ser du henne snart på ett moln dinglande med benen hon finns där hela tiden o sviker dig inte. Ja jag väntar. Ha en skön kväll o man få vara ledsen kramar i massor Beijan
SvaraRaderaÅh vilket fint inlägg gumman! Skönt när man kan känna att man kan skriva "av sig sorgen" lite...Finns ju inget som är såå smärtsamt tror jag..Miste mamma 19 mars 2003,hon var sjuk ett halvår,så sjuk och jag var precis slut som människa,fick en ångest attack som ja´g aldrig hade haft,pga av att jag visste till slut inte hur jag skulle hantera allt(syster o jag stöttade varann mycket)..Man trodde inte det var sant att hon,starka ,aldrig sjuk MAMMA kunde lämna oss!Förlåt kändes som att jag tog över här,inte meningen..Så jädrans fint hem du har,den gubben skulle jag också sparkat ut:)) Kram Gunilla
SvaraRaderaSänder dig massor av styrkekramar <3 Vet precis vad du går igenom, min lilla papps somnade in precis innan jul. Men det är bara att prata på de finns alltid i närheten och framförallt när man behöver dem som mest....
SvaraRaderaTa hand om dig vännen!
Kramar Anita K
Jag är bergsäker att du gjorde precis allt det du kunde och att alla andra också gjorde det. Men den där tanken:om, om och om! Man har vänner, nära och kära, men man har bara EN mamma. Är det något man vill fråga (t.ex bakning, matlagning, eller vad som hellst), ja då är det ju alltid mamma som man ringer först...
SvaraRaderaInte vet jag blir man någonsin van av att inte ha en sin mamma här och nu. Min mamma lever, men lider av benmärgs cancer...
Ojs, det var ju en gubbe???!!! Rummet ser nu iaf underbart rofyllt ut!
Kraamar vännen!
-Pia-
Hej Nettan ♥
SvaraRaderaIbland måste man få skriva av sig! förstår att du saknar mamz.. bevara henne i ditt hjärta. kram kram Jessica
Det är tufft att förlora en förälder..har gått 7 år men tänker på min pappa varje dag...känner igen tankarna, kram
SvaraRaderaFörstår att du saknar din mamma. Min mamma dog för sex år sedan. Och ibland saknar jag henne så mycket. Det går nog aldrig över. Men det blir ju lättare och lättare med tiden...
SvaraRaderaKram Sonja.
Tankarna kommer bara över en..
SvaraRaderaMin pappas sambo sen 32 år tillbax lämnade oss nu den & 6 Jan. Det är tufft Men värst för pappa & som i ditt fall att bli lämnad av någon som står en riktigt nära. Saknaden finns alltid hos oss 6 i våra♥
Önskar dig en fin vecka vännen
Kramisar
Sus
Så är det för mig nu också, vad gäller svärmor som nyss gick bort. Den där saknaden försvinner nog aldrig. Sorgen kan man nog bearbeta... men saknaden... den finns där.
SvaraRaderaFint har ni.
Kram Stina
Hej vännen....Förstår dig fullt ut när det gäller mamma din...Sorgen är total...Du gjorde allt du kunde...Hon ser ner på dig därifrån hon är nu...och hon är stolt över dig!
SvaraRaderaMamma är nog alltid mamma..hon finns där för en alltid..Och den dag hon ite gör det,så är det klart att tomheten och saknaden är total!
Men vet du..om du vill prata av dig...så finns jag här.....
Känner igen mig i det du säger om att sakna en vän som finns och orkar lyssna....
Det är ack så viktigt att lätta hjärtat ...
<3
Och du...,vilken skitgubbe som sa så om att du målat allt i vitt...
Det är ju så vackert..sån ro...
Ditt kök är helt UNDERBART fint!!!!
Kramar i massor ANNA