en utmaning av goa Jessica ,man
skulle berätta om en person
som betytt mycke för mej.....finns
ju några att välja ibland men jag
väljer nog min mamma.
Ja ja tänker ni ..men min mamma o
jag hade nått speciellt .
Hon har alltid funnits o alltid ställt
upp, vi har alltid kunnat prata med
varandra om allt o då menar jag allt.
Vi har gråtit o skrattat mycket tillsammans
hon hade en humor som inte går
av för hackor hi hi hade glimten i ögat ;)
bort 1/11 förra året .
Kroppspulsådern brast... ringde mej på
jobbet o skrek...åkte dit ringde 112...
35-40 min innan ambulans kom....vart
akut op som tog 8 timmar...IVA 5 dagar ...
7 op innan magen va igensydd...massa
infektioner...låg i säng 6 veckor...lära
sig upp o gå o hålla balansen....pigga på
sig ....fick komma hem efter 8 veckor...
frid o fröjd.... gick o la sig en kväll o vakna
aldrig mer....VARFÖR???
Den saknaden o tomheten som infann
sig trodde jag aldrig att jag skulle känna.
Ja herre gud de vart väl ingen berättelse
om min mamma som de va tänkt,men....
de gick av bara farten att skriva om den
tiden....
Den västa i mitt liv ,denna oro som man
hade varje dag lyckan när hon äntligen
fick komma hem till sin älskade lägenhet
o sen slutar de så här :(
Hoppas denna berättelse duger som utmaning.
Mammas orgide som jag köpte till
henne på morsdag,tänk jag har lyckats
hålla den vid liv ;)
Nog om detta för nu rinner tårarna igen...
Just de ska skicka vidare till några..
Jessica - Njut av livets goda ting
Susanne-Vita falkens lantliv
Marie-Charmanta bland ranunkler och vitmålat
Rita-Hemma hos lilla mej
Ha en underbar Söndag alla mina goa
rara vänner .
Tack för era goa kommentarer ni tassar
in o lämnar :)
Kramizar
.JPG)
Hej gumman,
SvaraRaderaså rörd jag blir av din berättelse om din lilla mamma, det måste ha varit fruktansvärt! Skönt ändå att hon fick somna in fridfullt i sin egen säng och inte kopplad till slangar i en sjukhussal.
Ibland är det skönt att få skriva av sig.
Kram kram
De' ä' bara jag igen! ;)
SvaraRaderaJag kan inte hitta din mail-adress. Du kan väl maila mig så ska jag skicka "instruktioner".
emma.warnstrom@gmail.com
Kram kram
Åhhhh, Nettan min älskade vän. Om jag kunde lindra din smärta. Ja jag vet att ni hade nåt visst. Hon var så underbar din mams , vilken humor och så snäll sen.
SvaraRaderaFörstår att det är en tomhet utan dess like. Fint skrivet och det duger ABSOLUT gummman...
Massor av Kramar Lisa
Fint skrivet om din mamma.
SvaraRaderaKramar
Lily
Mmmm...
SvaraRaderaFint du skriver
Blir ju rörd till tårar.
Önskar dig en fin vecka vännen
Kramisar
Sus
Åh så underbar relation ni verkar ha haft! Jag blir så tårögd av allt kämpande på sjukhuset och sen bara dog hon hemma:(
SvaraRaderaTack snälla för utmaningen men jag hoppar den, har redan fått den innan;)
Kram Susanne
Lilla vän...Det var en rörande berättelse om lilla mamma...Jättefin berättelse men så sorglig! Hoppas du har många fina minnen av din mamma.Det tog så många år innan jag ens kunde se kort på mamma.Hon var oxå en sån fin vän o mamma till mej! Saknar så mycket..Kram på dej gumman...Gunilla ♥
SvaraRaderaVilken fin berättelse om din mamma, väldigt gripande. Den berättelsen duger nog mer än väl.
SvaraRaderaInte lätt att förlora vare sig mor eller vän och förlusten blir ju mycke större när dessa är en och samma person.
Många kramar Ing-Britt
Hej Nettan! tack för du antog utmaningen oh villken fin berättelse, full av värme o kärlek! den dan ens mamma inte finns,vill jag inte tänka på!fast den kommer förr eller senare) många varma kramizat till dig/ Jessica
SvaraRaderaVad fint du berättar om din mamma.
SvaraRaderaHa en bra jobbvecka
Monica
Gokväll vännen!
SvaraRaderaFörstår dej..nästan så att tårarna rinner här också!!!
Din mamma hade varit såå stolt över dej...vilket hon såklart alltid var!! Men menar om hon läst..vad du skrivit om henne här!!!
Ha en fortsatt bra kväll!!
Kramar om dej..../Annika
Att skriva om sina känslor hjälper verkligen ibland. Jag hade en tuff period för ett par år sedan, jag skrev ut mängder med dagböcker under den tiden. Det hjälpte mig!
SvaraRaderaMan borde inte kunna förlora sina föräldrar, det är alldeles för smärtsamt!
Man ska inte sluta sörja, man behöver bara lära sig att leva med sorgen!
Styrkekram till dig!
http://trivsammaforandringar.blogspot.com
Du rara,
SvaraRaderadu skriver så fint och gripande om din mor. Den otroliga vänskap som ni hade och tiden då hon blev sjuk och fick lämna dig alldeles för tidigt. Den händelsen går man igenom många gånger och man måste få berätta...på så sätt bearbetar man det hela...Min far gick bort efter en tids sjukdom, under tiden fick vi uppleva förhoppning i form av en op och sorg när det inte gick bra. Det här är flera år sedan, men behovet av att prata om det återkommer och saknaden är så stor.
Du frågade om mina mormorsrutor och här kommer en länk som du kan kopiera och klistra in i adressfältet. Jag hade bra hjälp av den. http://mormorsrutor.lindstromfamily.se/mormorsruteguide.html
Önskar dig en fin början på veckan!
Kram,
Regina
Hej!
SvaraRaderaVad fint du skriver om din mamma.. Tänk om hon kunde läsa det, vad hon skulle bli glad!
Mammor är ju ändå dom BÄSTA som finns :)
Önskar dej en bra vecka, kram
Så hemskt att mista sin mamma och på det sättet, jag känner med dig och förstår att hon betytt mycket för dig.
SvaraRaderaOrkiden är underbar
Ha det nu bra och sköt om dig
Kramar
Annelie
Godmorgon vännen...
SvaraRaderaFy så tråkigt med din mamma!...Jag miste min gooa mamma för 4 år sen...o saknaden tar ALDRIG slut...Dog oxå ensam...så trist när man inte hinner ta farväl...svårare att ta in liksom...
Orkiden ser ju jättefin ut....:)
Ha nu en superbra dag!
Kraamizar Git
Ett så sorgligt slut på en så fin och rar historia ni hade tillsammans.
SvaraRaderaDet måste ha känts så orättvist efter allt...
Ja livet är inte rättvist.
Blir alldeles tårögd.
Vacker Orkidé du har att sköta och minnas tillsammans med.
Kramar Sussi